Hypertyreos – orsaker, symtom och kost

Förstå överaktiv sköldkörtel (hypertyreos)

En överaktiv sköldkörtel innebär att sköldkörteln producerar för mycket hormoner. Dessa hormoner – tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) – ökar ämnesomsättningen och påverkar hjärtat, matsmältningen, nervsystemet och många andra kroppsfunktioner. Vid överfunktion arbetar dessa processer ständigt på högvarv, vilket leder till en rad olika besvär. Graves sjukdom – en autoimmun sjukdom – är den vanligaste orsaken till hypertyreos världen över. Överfunktion kan även orsakas av autonomt fungerande områden i sköldkörteln (så kallade ”heta knölar”) eller tillfälliga inflammationer i sköldkörteln. Till skillnad från underaktiv sköldkörtel, där kroppen har för lite hormoner, innebär en överfunktion alltså ett överskott av sköldkörtelhormoner i kroppen.

Vem drabbas? Totalt förekommer hypertyreos hos cirka 1–2 % av befolkningen, och kvinnor drabbas betydligt oftare än män(1). Sjukdomen börjar ofta mellan 30 och 50 års ålder, men kan i princip uppstå i alla åldrar. Genetiska anlag och autoimmuna processer spelar en stor roll. Graves sjukdom, som är den främsta orsaken, beror på en felriktad immunreaktion där antikroppar stimulerar sköldkörteln att överproducera hormoner. Även långvarig jodbrist kan bidra indirekt: I områden med låg jodtillgång och förekomst av struma kan autonoma områden i sköldkörteln börja producera för mycket hormoner vid ett plötsligt högt jodintag (så kallad jodinducerad hypertyreos). Omvänt kan ett extremt överskott av jod i sällsynta fall utlösa hypertyreos hos känsliga personer, exempelvis genom algpreparat med mycket hög dos eller jodhaltiga kontrastmedel. Detta kallas Jod-Basedow-effekten(2,3,4,5,6).

Varför är en överfunktion problematisk? Ett överskott av sköldkörtelhormoner belastar hela kroppen. Utan behandling kan svår hypertyreos leda till farliga komplikationer som hjärtrytmrubbningar (förmaksflimmer), benskörhet (osteoporos) och till och med en livshotande tyreotoxisk kris. Även milda former (subklinisk hypertyreos, det vill säga fortfarande normala T3/T4-värden trots att TSH redan är hämmat) ökar risken för benbrott med cirka 30 %(8,9). Det är därför viktigt att upptäcka en överaktiv sköldkörtel tidigt och behandla den på ett riktat sätt. Standardbehandlingen består – beroende på orsaken – av tyreostatika (läkemedel som hämmar hormonproduktionen) och vid behov radiojodbehandling eller kirurgiskt avlägsnande av sköldkörtelvävnad. Dessa behandlingar kan vanligtvis kontrollera överfunktionen effektivt, men kan ibland medföra biverkningar. Antityreoida läkemedel kan exempelvis drastiskt minska antalet vita blodkroppar eller belasta levern, och efter radiojodbehandling eller operation uppstår ofta en underfunktion. Därför är det särskilt viktigt att även stödja kroppen genom livsstil och kost. Kostförändringar ersätter visserligen inte medicinsk behandling, men de kan bidra till att lindra symtomen och främja sköldkörtelns hälsa på lång sikt – naturligtvis alltid i samråd med läkare.

Symtom på överaktiv sköldkörtel

En överaktiv sköldkörtel kan ge en rad typiska besvär eftersom ämnesomsättningen går på högvarv. Vanliga symtom är bland annat:

• Hjärtklappning och högt blodtryck: De som drabbas har ofta förhöjd hjärtfrekvens och hjärtklappning, ibland även hjärtrytmrubbningar. En vilopuls på över 100 slag per minut är inte ovanlig. På sikt kan detta belasta hjärtat kraftigt.
• Nervositet och inre oro: Många patienter känner sig rastlösa, spända och lättirriterade. Sömnstörningar är vanliga – det kan handla om insomningssvårigheter eller orolig, kortvarig sömn med täta uppvaknanden.
• Kraftiga svettningar och värmekänslighet: Överfunktionen höjer kroppstemperaturen, vilket leder till värmeintolerans. Patienter svettas mer, har fuktig, varm hud och känner sig snabbt illa till mods i varma miljöer.
• Oförklarlig viktnedgång trots god aptit: På grund av den ökade basalomsättningen förbränner kroppen fler kalorier. Många går ner i vikt trots ett normalt eller till och med ökat matintag. Samtidigt kan starkt sötsug och ökad törst förekomma.
• Darrningar och muskelsvaghet: Finvågiga darrningar i händerna är typiska. Dessutom kan muskelsvaghet och snabb uttröttbarhet uppstå – även vardagliga aktiviteter kan plötsligt kännas mer ansträngande.
• Psykiska förändringar: Förutom lättretlighet kan även ångestkänslor, panikattacker eller nedstämdhet förekomma. Vissa upplever också koncentrationssvårigheter och en känsla av ”tankeflykt”.
• Tätare avföring eller diarré: Matsmältningen går snabbare. Det visar sig genom tätare avföring, ibland även diarré och buksmärtor.
• Hud, hår och naglar: Huden är ofta tunn, varm och fuktig. Diffust håravfall och sköra naglar kan förekomma, eftersom den snabba ämnesomsättningen påverkar näringstillförseln till huden, hårrötterna och nagelbäddarna.
• Menstruationsrubbningar och potensproblem: Kvinnor kan få menstruationsrubbningar, exempelvis oregelbunden eller utebliven mens. Fertiliteten kan tillfälligt vara nedsatt. Män kan i vissa fall uppleva nedsatt potens.
• Ögonsymtom (vid Graves sjukdom): Ungefär hälften av patienterna med Graves sjukdom utvecklar ögonproblem, så kallad endokrin oftalmopati. Typiska kännetecken är utstående ögon (exoftalmus), svullna ögonlock, en känsla av tryck bakom ögonen, ökat tårflöde, ljuskänslighet och dubbelseende. I svåra fall kan synförmågan påverkas. Observera: Dessa ögonförändringar förekommer nästan uteslutande vid den autoimmuna formen Graves sjukdom.

Alla drabbade uppvisar inte samtliga symtom som nämnts – graden och kombinationen kan variera kraftigt från person till person. Särskilt äldre patienter visar ibland mindre typiska tecken (detta kallas ”apatisk” hypertyreos), exempelvis mer allmän trötthet eller viktnedgång utan tydliga hjärtsymtom. Det är viktigt att ihåg att symtom som ihållande hjärtklappning, oförklarlig viktnedgång eller de beskrivna ögonsymtomen snarast bör bedömas av läkare. Med ett enkelt blodprov (TSH samt fritt T3 och T4) går det att fastställa om sköldkörteln är överaktiv. Vid behov kan detta följas av analys av antikroppar (TRAK vid misstanke om Graves sjukdom) samt ultraljud eller skintigrafi för att fastställa orsaken och omfattningen. Bra att veta: Med konsekvent behandling kan de flesta symtomen på hypertyreos förbättras avsevärt inom några veckor till några månader. Fram till dess att hormonnivåerna åter ligger inom normalintervallet kan läkaren tillfälligt skriva ut betablockerare mot hjärtklappning, darrningar och oro. Parallellt kan det vara värdefullt att påverka tillståndet genom kost och livsstil – exakt hur det går till får du veta i nästa avsnitt.

Kost vid hypertyreos: Stöd kroppen med rätt mat

En hälsosam och anpassad kost kan hjälpa vid hypertyreos på flera sätt. Dels behöver kroppen tillräckligt med energi och näringsämnen för att möta den ökade förbrukningen och förebygga viktnedgång och näringsbrist. Dels kan vissa symtom lindras genom medvetna livsmedelsval – till exempel genom att begränsa mycket jodrika livsmedel för att inte ytterligare driva på den överdrivna hormonproduktionen. Även mikronäringsämnen (som selen), vitaminer och sekundära växtämnen med antioxidativ verkan kan avlasta sköldkörteln och immunsystemet. Observera: En översiktsstudie betonar att det, utöver ett måttligt jodintag och en god selenförsörjning, endast finns tydliga belägg för ett fåtal kostfaktorers betydelse vid sköldkörtelsjukdomar (11,12). Genomtänkta livsmedelsval kan ändå bidra till att lindra symtomen och stärka den allmänna hälsan. Här får du veta vad du bör tänka på:

Begränsa jodintaget (undvik överskott, men uteslut inte jod helt)

Jod är den grundläggande byggstenen i sköldkörtelhormonerna T3 och T4. Normalt gäller att utan tillräckligt med jod kan kroppen inte producera tillräckligt med hormoner – därför spelar jodbrist ofta en roll vid hypotyreos. Vid hypertyreos är problemet däremot det motsatta: Sköldkörteln producerar för mycket hormoner trots en normal jodförsörjning. Ett högt jodintag kan under vissa omständigheter driva på denna överproduktion ytterligare, särskilt om det finns autonoma knölar i sköldkörteln (13,14). Vid Graves sjukdom och autonom sköldkörtelfunktion rekommenderas därför ofta att undvika mycket stora mängder jod.

Konkreta tips:

• Havsalger och sjögräs: Kelp, nori, wakame & liknande alger innehåller extremt mycket jod och bör undvikas vid hypertyreos. Vissa kosttillskott (”sköldkörtelkapslar”) innehåller också algextrakt med hög jodhalt – sådana preparat är inte lämpliga för personer med hypertyreos.
• Havsfisk med måtta: Även havsfisk och skaldjur innehåller jod, men i måttliga mängder. Du behöver inte avstå helt från fisk – en till två portioner havsfisk i veckan går bra. Välj helst sorter med medelhög jodhalt (t.ex. lax och sill) och undvik stora mängder sushi som innehåller sjögräs.
• Joderat bordssalt: I Tyskland är bordssalt ofta berikat med jod (ca 15–25 µg per gram salt). Du behöver inte avstå helt från det – den vanliga joderingen bidrar till att täcka kroppens grundbehov. En mycket saltrik kost bör dock undvikas (den skulle ändå vara ohälsosam). Om du ofta äter ute bör du tänka på att färdigrätter, lunchrestaurangmat och snabbmat vanligtvis innehåller rikligt med joderat salt – begränsa därför medvetet konsumtionen.
• Mejeriprodukter och ägg: Även mjölk, mejeriprodukter och ägg innehåller måttliga mängder jod (beroende på djurfodrets jodhalt). De kan även fortsättningsvis ingå i din kost – målet är inte att undvika jod helt, utan att förhindra ett alltför högt intag.

Viktigt: Det är inte lämpligt att utesluta jod helt, eftersom kroppen behöver omkring 150–200 µg jod om dagen för många viktiga ämnesomsättningsfunktioner. Det handlar alltså om måttlighet, inte om att avstå helt. Särskilt inför planerad radiojodbehandling rekommenderas ofta en tillfällig jodfattig kost för att göra behandlingen effektivare – följ alltid en sådan kost endast på läkares ordination. Generellt ger en vanlig, balanserad kost i Tyskland (genom joderat salt) ungefär 180–200 µg jod per dag, vilket är en lämplig mängd. Det är först ytterligare preparat med hög jodhalt eller ett extremt stort intag av alger som kan bli problematiskt. Håll därför koll på dina kosttillskott och rådgör med läkare om du är osäker.

Tillräckligt med kalorier, högkvalitativt protein och näringstät kost

På grund av den snabbare ämnesomsättningen förbrukar kroppen mer energi än vanligt under den överaktiva fasen – ett slags ”hypermetabolism”. Din basala ämnesomsättning kan vara förhöjd med 10–20 %, och i svåra fall ännu mer. Samtidigt bryts mer av kroppens eget protein ned, vilket kan leda till muskelförtvining. För att motverka detta:

• Öka energiintaget: Se till att få i dig tillräckligt med kalorier så att kroppen inte behöver tära på sina egna reserver (muskelprotein och fettdepåer). Ät regelbundet och välj energi- och näringstäta livsmedel, till exempel nötter, avokado, vegetabiliska oljor och fullkornsprodukter. Om du går ned mycket i vikt utan att vilja det kan extra mellanmål vara lämpliga (till exempel en kaloririk smoothie med havregryn, banan, nötsmör och växtbaserad dryck).
• Välj protein av hög kvalitet: För att bevara muskelmassan behöver kroppen tillräckligt med protein. Under sådana ”stressperioder” rekommenderas cirka 1,2–1,5 g protein per kg kroppsvikt (vid 70 kg motsvarar det alltså cirka 85–105 g protein per dag). Bra källor är magert kött, fisk, ägg, mejeriprodukter, baljväxter, tofu och nötter. Fördela proteinintaget över dagen (cirka 20–30 g protein vid varje huvudmåltid). Det främjar även musklernas återhämtning. Om den vanliga kosten inte räcker kan till exempel proteinshakes eller kvarg med nötter som mellanmål vara till hjälp.
• Öka näringstätheten: Välj livsmedel med hög halt av mikronäringsämnen för att förebygga vitamin- och mineralbrist. Färska grönsaker, frukt, fullkornsprodukter, baljväxter, nötter och frön ger rikligt med vitaminer, mineraler och antioxidanter i förhållande till kaloriinnehållet. Eftersom kroppen vid hypertyreos förbrukar eller förlorar mer vitaminer och mineraler är det särskilt viktigt med en varierad och näringsrik kost. Den ökade ämnesomsättningen höjer exempelvis behovet av B-vitaminer och magnesium. Dessutom gör de kraftiga svettningarna att du förlorar mer elektrolyter (framför allt kalium och magnesium). Ät därför rikligt med gröna bladgrönsaker, bönor, nötter och fullkornsprodukter (källor till magnesium) samt frukt (källa till kalium).

Gröna smoothies eller shakes är ett gott sätt att få i sig många näringsämnen. En smoothie med spenat, mango, havregryn, mandelsmör och yoghurt ger till exempel protein, kalorier, magnesium, B-vitaminer, kalcium och antioxidanter i en och samma dryck. På så sätt kan du få i dig mycket nyttigt även de dagar då aptiten är dålig.

Viktiga mikronäringsämnen: selen, zink, D-vitamin, kalcium & Co.

Vissa spårämnen och vitaminer spelar en särskilt viktig roll för sköldkörtelns funktion och vid följderna av hypertyreos. Här är en översikt över de viktigaste:

• Selen: Detta spårämne är livsnödvändigt för sköldkörteln. Selen ingår i enzymer (dejodinaser) som omvandlar sköldkörtelhormoner till deras aktiva form, samt i antioxidativa enzymer som skyddar sköldkörteln mot oxidativ stress. En god selenstatus är förknippad med en stabilare sköldkörtelfunktion. Följande hälsopåstående är officiellt godkänt i EU: ”Selen bidrar till normal sköldkörtelfunktion.” I praktiken bör alltså alla patienter med hypertyreos se till att få i sig tillräckligt med selen – särskilt vid Graves sjukdom och de autoimmuna processer som är förknippade med den. Studier visar att selentillskott som komplement till behandlingen mätbart kan sänka nivåerna av fria sköldkörtelhormoner och höja TSH-nivån(15). I en metaanalys av 10 studier såg man en positiv effekt efter 6 månaders intag av selen: fT4 och fT3 var lägre och TSH högre än i placebogruppen(16,17). Efter 9 månader var effekten dock inte längre signifikant – nyttan kan alltså vara tidsbegränsad. Selen anses vara säkert vid rätt dosering. Vid Graves sjukdom används ofta cirka 200 µg/dag under några månader. Naturliga källor till selen är paranötter (redan en enda paranöt innehåller cirka 50–70 µg), fisk, kött, fullkornsprodukter och ägg. Observera: Om du vill ta selen som kosttillskott bör du rådgöra med din läkare – läkaren kan kontrollera din selennivå. Överdosering (>300–400 µg dagligen) bör undvikas.
• Zink: Zink medverkar i otaliga ämnesomsättningsprocesser – bland annat i immunförsvaret och vävnadernas återbildning. Hypertyreos ökar vissa zinkförluster (t.ex. via urinen)(19), vilket gör att många patienter med hypertyreos har lägre zinknivåer än friska personer(20). Zinkbrist kan förvärra trötthet, håravfall och hudproblem – symtom som redan kan förekomma vid hypertyreos. Ett tillräckligt zinkintag kan därför bidra till att stödja immunförsvaret samt huden och håret (för zink finns det officiella EU-påståendet ”bidrar till normal ämnesomsättning och till immunsystemets normala funktion”). Bra zinkkällor är t.ex. havregryn, pumpafrön, baljväxter, nötkött, hårdost och cashewnötter. Ett något högre behov (cirka 15 mg i stället för 10 mg dagligen) kan oftast täckas genom väl valda livsmedel. Vid kraftig brist kan ett zinktillskott vara lämpligt under en begränsad period – låt vid tveksamhet kontrollera zinknivån genom ett blodprov.
• D-vitamin och kalcium: Hypertyreos påskyndar nedbrytningen av benvävnad. Mer kalcium frigörs från skelettet, vilket ökar risken för osteoporos. Det är mycket viktigt att motverka detta. D-vitamin behövs för att kalcium från maten ska kunna tas upp och lagras in i skelettet. Kalcium är i sin tur den huvudsakliga byggstenen i benvävnaden. Många patienter med hypertyreos har D-vitaminbrist. Studier visar särskilt att personer med Graves sjukdom har betydligt lägre D-vitaminnivåer än friska kontrollpersoner(21,22). Tillräckligt med D-vitamin (vid behov som tillskott i samråd med läkare, t.ex. 1000–2000 IE/dag under solfattiga månader) och en kalciumrik kost är därför mycket viktigt. Kalciumrika livsmedel är framför allt mejeriprodukter (kvarg, ost och yoghurt), men även vissa grönsaker (broccoli och grönkål), nötter och frön (mandel och sesamfrön) samt kalciumberikade växtdrycker. Målet bör vara att få i sig cirka 1000–1200 mg kalcium per dag. Tips: Ett glas mjölk, en skiva ost och en bägare yoghurt ger tillsammans redan omkring 700–800 mg kalcium. Låt vid behov läkaren kontrollera din D-vitaminnivå (25-OH-D-värdet). Vid kraftig brist ordineras ofta en inledande behandling med hög dos för att snabbt fylla på kroppens depåer. Slutsats: En god tillförsel av D-vitamin och kalcium skyddar skelettet under den påfrestande perioden med hypertyreos och bör inte försummas.
• Magnesium och B-vitaminer: Dessa två är exempel på näringsämnen som kroppen behöver mer av vid hypertyreos. Magnesium är viktigt för nerv- och muskelfunktionen – det hjälper till att lugna det överaktiva nervsystemet och få musklerna (inklusive hjärtmuskeln) att slappna av. Dessutom förlorar kroppen mer magnesium till följd av den snabbare ämnesomsättningen och de frekventa svettningarna. Brist kan yttra sig som vadkramper, nervositet och hjärtklappning. Välj därför magnesiumrika livsmedel: fullkornsprodukter, havregryn, nötter, frön, baljväxter, bananer och mörkgröna bladgrönsaker. Vid behov kan ett magnesiumcitrattillskott (300–400 mg) på kvällen hjälpa till att förebygga nattliga kramper – många patienter uppger att det även förbättrar sömnen. B-vitaminer (framför allt B1, B6 och B12) är nödvändiga för energiomsättningen och nervfunktionen. En ökad ämnesomsättning innebär ett ökat behov av B-vitaminer. Särskilt vitamin B1 (tiamin) förbrukas i större utsträckning när ämnesomsättningen går på högvarv (brist kan bidra till trötthet och aptitlöshet), och vitamin B6 behövs för bildandet av signalsubstanser (viktigt för humör och sömn). Se till att få i dig tillräckligt genom fullkornsprodukter, baljväxter, kött, fisk, ägg och gröna grönsaker. Ett måttligt tillskott av B-vitaminkomplex kan övervägas, särskilt om din kost är ensidig.
• Antioxidanter: Ett överskott av sköldkörtelhormoner leder till oxidativ stress – fler fria radikaler bildas, vilket kan skada cellerna(23,24). Antioxidanter är därför värdefulla för att motverka cellskador. Hit hör vitamin C, vitamin E, betakaroten, selen (se ovan), zink (se ovan) och bioaktiva växtämnen (polyfenoler, flavonoider osv.). En kost rik på färgglada grönsaker och frukter ger många av dessa antioxidanter. Bär, körsbär, citrusfrukter, paprika, gröna bladgrönsaker och tomater är exempelvis utmärkta källor till vitamin C och polyfenoler. Även kryddor och örter innehåller höga koncentrationer av antioxidativa ämnen – exempelvis gurkmeja (curcumin) och medelhavsörter som oregano, rosmarin och basilika. Använd dem generöst, inte bara för smakens skull utan även av hälsoskäl. Tips: En kopp grönt te om dagen ger katekiner (polyfenoler) med antioxidativ verkan – grönt te innehåller dock även koffein och bör därför endast drickas med måtta (se mer om koffein längre ned).

Utöver de nämnda näringsämnena bör du naturligtvis se till att få i dig tillräckligt av alla essentiella vitaminer och mineraler. Järnbrist kan exempelvis förvärra den befintliga tröttheten (och håravfallet). Särskilt kvinnor med hypertyreos har oftare låga ferritinvärden. Håll koll på dina blodvärden och tala med läkare om huruvida ett tillfälligt järntillskott behövs. Generellt gäller dock: Ta inga högdoserade kosttillskott utan att först rådfråga vården – mycket går att hantera med en väl genomtänkt kost.

Läkeörter och naturliga hjälpmedel vid hypertyreos

Inom fytoterapi och naturläkemedel finns det vissa örter och växtämnen som traditionellt används för att lugna en överaktiv sköldkörtel. Området är ännu inte fullständigt vetenskapligt utforskat, men de första studierna ger intressanta indikationer. Här är några naturliga hjälpmedel som kan ge lindring som komplement (Observera: Ännu inte bekräftat av EFSA; ytterligare studier krävs.):

• Citronmeliss (Melissa officinalis): Citronmeliss har sedan länge tillskrivits en lugnande effekt på nerverna och, enligt traditionen, även på sköldkörteln. Djurförsök tyder faktiskt på att citronmelissextrakt kan dämpa sköldkörtelaktiviteten. I en studie på råttor med hypertyreos ledde citronmelissextrakt till att de förhöjda nivåerna av T3 och T4 sjönk signifikant och att den tidigare undertryckta TSH-nivån steg igen(25) – en indikation på att citronmeliss kan modulera överfunktionen. Även leverskador och inflammationsmarkörer orsakade av hypertyreos förbättrades med citronmeliss i djurmodellen(26). Resultaten behöver visserligen fortfarande bekräftas på människor, men de stöder den traditionella användningen. I praktiken använder många personer med Basedows sjukdom citronmelisste eller citronmelisstinktur för att lindra oro. Som te kan du dricka 2–3 koppar om dagen, bryggt på citronmelissblad (låt dra i cirka 10 minuter). Citronmeliss anses tolereras väl. Observera: Högdoserade citronmelissextrakt ersätter inte sköldkörtelhämmande läkemedel som ordinerats av läkare, men kan användas som stöd – rådgör helst med din behandlare innan du tar koncentrerade preparat. (Ännu inte bekräftat av EFSA; ytterligare studier krävs.)
• Strandklo (Lycopus europaeus) och amerikansk strandklo (Lycopus virginicus): Strandklo har rykte om sig att vara en naturlig ”broms” för sköldkörteln. Den anses kunna hämma frisättningen av sköldkörtelhormoner, särskilt vid lindrigare överfunktion. Det finns faktiskt mindre kliniska studier om detta: I en tysk pilotstudie fick patienter med lindrig hypertyreos ett Lycopus-extrakt under 3 månader. Resultatet var att symtom som hjärtklappning minskade och sköldkörtelvärdena tenderade att stabiliseras(27,28). Framför allt förbättrades en objektiv laboratorieparameter – den ökade utsöndringen av T4 via njurarna – vid användning av strandklo, vilket tyder på en avlastande effekt(29). Författarna drog slutsatsen att Lycopus har positiva effekter vid lindriga former och tolereras väl(30). Även ett djurförsök stöder effekten: Ett Lycopus-extrakt minskade tydligt de typiska hjärt-kärlsymtomen hos råttor med framkallad hypertyreos(31,32). I Nordamerika används te på amerikansk strandklo traditionellt för att lindra hjärtklappning och svettningar. Viktigt för användare: Strandklo bör inte användas vid graviditetsönskan, under graviditet eller amning, eftersom den kan påverka hormonbalansen. Strandklo kan dessutom förstärka effekten av sköldkörtelläkemedel – använd den därför endast efter samråd med vården om du tar läkemedel. Som te används ofta 1 tsk torkad ört per kopp, som hälls över med kokande vatten (låt dra i 10 minuter; högst 2–3 koppar/dag). Färdiga tinkturer ska doseras enligt tillverkarens anvisningar. Ansvarsfriskrivning: Det finns fortfarande begränsade uppgifter om säkerheten vid långvarig användning. Använd därför helst strandklo i kurer och observera effekten. (Ännu inte bekräftat av EFSA; ytterligare studier krävs.)
• Vänderot, passionsblomma & lavendel: Dessa växter påverkar visserligen inte sköldkörteln direkt, men kan lindra typiska besvär. Vänderotsrot, passionsblommeört och lavendelblommor har en lugnande och sömnfrämjande effekt – vilket kan vara till hjälp vid nervositet, hjärtklappning och sömnstörningar i samband med hypertyreos. En kopp vänderots- eller lavendelte på kvällen kan göra det lättare att varva ner. Dessa örter finns även som färdiga preparat (tabletter eller droppar). De är inte beroendeframkallande och utgör ett naturligt alternativ till syntetiska lugnande medel. Många drabbade gör ett växtbaserat lugnande medel till en del av sin kvällsrutin för att kunna komma till ro trots en ”uppvarvad” ämnesomsättning. (Eftersom dessa medicinalväxter inte påverkar hormonproduktionen direkt förväntas inga problem med EFSA-påståenden här; deras avslappnande effekt är traditionellt känd och erkänd.)
• Ashwagandha (Withania somnifera): Denna adaptogena ört nämns ofta vid sköldkörtelproblem, men då främst i samband med underfunktion. Det finns indikationer på att ashwagandha kan öka produktionen av sköldkörtelhormoner något, vilket skulle kunna vara till nytta vid hypotyreos. Vid överfunktion krävs dock försiktighet: Vissa källor hävdar att ashwagandha har en ”balanserande” effekt, men det saknas vetenskapliga belägg för att den skulle vara fördelaktig vid hypertyreos. Tvärtom skulle ashwagandha snarare kunna öka sköldkörtelns aktivitet ytterligare. Därför avråds personer med befintlig överfunktion från att använda ashwagandha (såvida inte en erfaren behandlare uttryckligen rekommenderar det i ett enskilt fall). Fokusera hellre på de lugnande örterna ovan.

Sammanfattningsvis: Det finns vissa växtbaserade alternativ som kan lindra symtom eller påverka sköldkörtelns aktivitet något som ett komplement till annan behandling. Kom dock ihåg: Naturliga örter ersätter inte konventionell medicinsk behandling – särskilt inte vid måttlig eller svår hypertyreos. Använd dem som ett komplement för att förbättra ditt välbefinnande och informera din läkare om alla växtbaserade preparat du tar (för att undvika interaktioner).

Mat och njutningsmedel: vad du bör undvika eller begränsa

Vissa livsmedel och njutningsmedel kan förvärra besvären vid hypertyreos. Var särskilt uppmärksam på följande:

• Koffein och stimulerande drycker: Kaffe, svart/grönt te, energidrycker och cola innehåller koffein (eller tein) – det stimulerar hjärt-kärlsystemet och kan förvärra symtom som hjärtklappning, darrningar, nervositet och sömnlöshet. Om du märker att koffein gör dig ännu mer ”uppvarvad” bör du minska konsumtionen betydligt eller tillfälligt avstå helt från koffeinhaltiga drycker. Byt till koffeinfria alternativ eller örtteer (citronmeliss, kamomill, pepparmynta). Även choklad innehåller en del koffein samt teobromin, som har en stimulerande effekt – ät den därför med måtta. Tips: En liten kopp kaffe på morgonen är en del av livskvaliteten för många. Om du inte vill avstå från den kan du dricka kaffet med mycket mjölk (proteinet dämpar koffeinets effekt något) och undvika andra koffeinkällor under resten av dagen. Energidrycker bör du dock verkligen undvika – kombinationen av en hög dos koffein och socker driver på ämnesomsättningen i onödan och höjer såväl pulsen som blodtrycket.
• Alkohol: Alkoholhaltiga drycker belastar kroppen och kan bidra till hjärtklappning och värmevallningar. Särskilt i kombination med koffein (exempelvis i blanddrycker som vodka och energidryck) är alkohol rena giftet för en redan överbelastad kropp. Överdriven alkoholkonsumtion försvagar dessutom immunförsvaret. Ett glas vin eller öl då och då i måttliga mängder är inget problem – men under perioder med kraftiga symtom är det bättre att avstå helt från alkohol. Din kropp är redan tillräckligt stressad och behöver inte dessutom bryta ner etanol.
• Rökning: (Det är visserligen inget livsmedel, men ändå viktigt.) Rökning förvärrar förloppet vid Graves sjukdom – särskilt endokrin oftalmopati (ögonpåverkan) är betydligt svårare hos rökare. Rökare löper större risk att drabbas av uttalade ögonproblem. Om du röker bör du försöka sluta, särskilt under den akuta fasen – för sköldkörtelns och ögonens skull.
• Mycket sockerrik kost: En överaktiv ämnesomsättning medför ofta ett starkt sötsug – paradoxalt nog, eftersom man ändå går ner i vikt. Trots det bör bars, kakor, läsk & liknande bara intas med måtta. Stora mängder socker får blodsockret att åka berg- och dalbana och förstärker känslan av inre oro. Komplexa kolhydrater (fullkorn, frukt) är ett bättre val eftersom de täcker behovet utan att orsaka extrema blodsockertoppar. Ett långvarigt högt sockerintag kan dessutom främja inflammatoriska processer, vilket kan vara kontraproduktivt vid autoimmun hypertyreos (Graves sjukdom).
• Svårsmält mat: Eftersom tarmen redan går på högvarv kan mycket fet och tung mat leda till diarré och en obehaglig mättnadskänsla. Välj skonsamma tillagningsmetoder: sjud, ångkoka eller koka hellre maten än att äta sådant som är kraftigt friterat eller fett. Många små måltider tolereras ofta bättre än ett fåtal stora.
• Soja och gluten (vid autoimmun hypertyreos): Här går åsikterna till viss del isär. Soja innehåller visserligen inget jod, men det finns indikationer på att stora mängder soja (på grund av fytoöstrogenerna) kan påverka sköldkörteln – i djurförsök försvagades till exempel effekten av sköldkörtelläkemedel vid ett mycket högt sojaintag (33,34). För personer med hypertyreos som inte tar läkemedel är soja visserligen inte förbjudet, men ät det med måtta och låt det inte bli ditt huvudsakliga livsmedel. En till två portioner tofu eller sojadryck om dagen är oproblematiskt, men jag skulle undvika sojaproteintillskott i hög dos. Gluten är omdiskuterat eftersom autoimmuna sköldkörtelsjukdomar som Graves sjukdom och celiaki (glutenintolerans) relativt ofta förekommer samtidigt. Även utan celiaki misstänker vissa experter att gluten kan påverka tarmbarriären och driva på autoimmuna processer. Det finns dock för närvarande inga tydliga belägg för att en glutenfri kost ”botar” Graves sjukdom. Vissa patienter uppger visserligen att de mår bättre när de avstår från vete & liknande – men det är individuellt. Mitt råd: Om det inte finns något medicinskt behov (negativt celiakitest) och du tål gluten väl behöver du inte äta strikt glutenfritt. Fokusera hellre på kvaliteten (fullkorn i stället för vitt mjöl) och var uppmärksam på hur kroppen reagerar. Om mat som innehåller gluten ger dig tydliga besvär bör du prata med din läkare om att prova en glutenfri kost. Men förvänta dig inga underverk – i de flesta fall ger det ingen större fördel, samtidigt som det innebär en betydande begränsning. Det är framför allt punkterna ovan (jod, mikronäringsämnen, koffein osv.) som bör prioriteras.

SLUTSATS om kosten: En kost som är anpassad till hypertyreos innebär att äta tillräckligt, men medvetet. Ge kroppen tillräckligt med kalorier och protein för att motverka nedbrytning, och se till att få i dig alla vitaminer och mineraler för att täcka det ökade behovet. Begränsa jodintaget (undvik överdrivna mängder) och avstå från sådant som får kroppen att gå upp ännu mer i varv (t.ex. för mycket koffein, socker och alkohol). På så sätt skapar du bättre förutsättningar för kroppen att stabiliseras. Många drabbade uppger att de mår betydligt bättre efter dessa anpassningar: hjärtklappningen blir mer hanterbar, vikten stabiliseras och muskelsvagheten minskar – överlag återfår man känslan av kontroll.

Det är också intressant att kosten i stort möjligen kan påverka risken för hypertyreos. I en stor prospektiv studie var risken för hypertyreos cirka 52 % lägre bland veganer än bland allätare(35). Det bevisar visserligen inget orsakssamband, men tyder på att en huvudsakligen växtbaserad kost med hela, minimalt bearbetade råvaror kan gynna sköldkörtelhälsan – kanske tack vare ett måttligare jodintag och den stora mängden antioxidanter. Det skadar i alla fall inte att satsa mer på en varierad växtbaserad kost.

Livsstil & fler tips vid hypertyreos

Stresshantering

Psykisk stress kan märkbart förvärra symtomen vid hypertyreos – det finns till och med tecken på att svår stress kan utlösa Graves sjukdom. Var därför särskilt mån om din psykiska balans. Avslappningstekniker som progressiv muskelavslappning, yoga, andningsövningar eller meditation kan lugna det överstimulerade nervsystemet och avlasta både hjärtat och psyket. Planera medvetet in dagliga pauser för återhämtning – redan 10 minuters djup bukandning eller en guidad meditation på kvällen kan bidra till att sänka adrenalinnivån. Även promenader i friska luften har en balanserande effekt. Försök att minska större psykosociala stressfaktorer i den mån det är möjligt. På grund av hormonöverskottet befinner sig kroppen redan i ett ”stressläge” – all ytterligare avlastning är guld värd.

Sömnhygien

Många med hypertyreos har sömnproblem. Samtidigt är god sömn oerhört viktig för återhämtningen. Skapa därför en optimal sovmiljö: sval, mörk och tyst. Undvik skärmarbete eller uppiggande aktiviteter sent på kvällen – ge kroppen tid att varva ner. En avkopplande kvällsrutin kan hjälpa (t.ex. ett varmt bad med lavendelolja, en kopp örtte eller en stunds läsning). Växtbaserade alternativ som valeriana eller passionsblomma (se ovan) kan du använda specifikt före läggdags. Din läkare kan eventuellt skriva ut ett milt sömnmedel eller en betablockerare för natten under en begränsad period – tveka inte att ta emot sådan hjälp så att du får den sömn du verkligen behöver. Erfarenhetsmässigt förbättras även sömnen tydligt när dina sköldkörtelvärden återgår till det normala.

Måttlig motion

Du kanske känner dig utmattad och darrig, men att helt undvika fysisk aktivitet är inte heller idealiskt på längre sikt. Lätt fysisk aktivitet – anpassad efter hur du mår just nu – kan hjälpa till att motverka muskelförlust, förbättra humöret och stimulera aptiten. Det är viktigt att inte överdriva: Så länge hypertyreosen inte är under kontroll bör du undvika högintensiv träning (inga maratonlopp och ingen HIIT-träning), eftersom det kan överbelasta hjärtat och cirkulationen. Måttlig konditionsträning som promenader, cykling på plana sträckor, lugn simning eller mjuk yoga är bättre. Lyssna på kroppen: Om du får hjärtklappning eller känner dig yr under aktiviteten ska du ta en paus. På bra dagar kan du också prova lättare styrkeövningar (med den egna kroppsvikten eller lätta hantlar) för att bevara musklerna. Det handlar inte om prestation, utan om välbefinnande och bibehållen funktion. Redan 20–30 minuters daglig rörelse i friska luften har en positiv effekt – den förbättrar även sömnen och minskar stressen. När dina värden har återgått till det normala kan du gradvis öka träningsmängden.

Vätskebalans

När du svettas mer och har en snabb ämnesomsättning förlorar du mer vätska och elektrolyter än vanligt. Se därför till att dricka tillräckligt – cirka 2,5 till 3 liter per dag är lagom (helst vatten, osötat örtte eller utspädd juice). Vid mycket kraftiga svettningar kan även isotoniska drycker eller buljong vara till hjälp för att kompensera för saltförlusten. Nästan färglös urin och att du inte hinner känna dig törstig är bra tecken på att du dricker tillräckligt. Särskilt när du är nervös och distraherad är det lätt att glömma att dricka – ställ därför gärna alltid ett glas vatten inom räckhåll.

Regelbundna läkarkontroller

Det kan låta självklart, men är ändå viktigt att betona: Se till att dina sköldkörtelvärden kontrolleras ofta, särskilt under behandlingens inställningsfas. Det är enda sättet för läkaren att anpassa läkemedelsdosen optimalt. Hypertyreos kan förändras snabbt – ibland blossar överfunktionen plötsligt upp igen (t.ex. ett återfall vid Graves sjukdom), medan den under andra perioder avtar. Om dina symtom förändras (till exempel om hjärtklappningen eller viktnedgången åter tilltar trots behandling) ska du genast tala med din läkare. Även en övergång till underfunktion (t.ex. om läkemedelsdosen varit för hög eller efter radiojodbehandling) måste upptäckas snabbt. Till en början är det tryggt att kontrollera värdena med laboratorieprover var 4–6:e vecka.

Ögon och specialister

Särskilt vid Graves sjukdom gäller följande: Om du får ögonbesvär (tryckkänsla, dubbelseende eller utstående ögon) bör du tidigt kontakta en ögonläkare. Endokrin oftalmopati bör behandlas av en specialiserad ögonläkare. Det finns behandlingsåtgärder (ögondroppar, prismaglasögon och i svåra fall högdoskortison eller strålbehandling) som kan skydda ögonen. Vid lindriga ögonproblem kan du själv lindra besvären med svala kompresser eller återfuktande ögondroppar. På natten kan det hjälpa att ha huvudet i ett något upphöjt läge för att minska svullnaden i ögonlocken. Och – som redan nämnts ovan – sluta röka, eftersom rökning kan förvärra ögonpåverkan kraftigt.

Tålamod och psykiskt välbefinnande

Hypertyreos är också en psykisk utmaning – med ständig inre oro, kroppsliga förändringar och den eventuella påfrestningen av att leva med en autoimmun sjukdom. Underskatta inte dessa faktorer. Det är helt normalt att ibland känna sig överväldigad, orolig eller nedstämd. Det är viktigt att prata om det – med vänner, familj eller i en stödgrupp. Bara vetskapen om att andra går igenom något liknande kan vara en stor lättnad. Tveka inte heller att söka professionellt stöd hos en psykolog eller psykoterapeut för att hantera oro och humörsvängningar. Kom alltid ihåg: Hypertyreos går att behandla, och de allra flesta återfår en normal balans. Perioden med överfunktion är oftast tidsbegränsad (från några månader till några år). Påminn dig om att det kommer att bli bättre. Din uppgift under den här tiden är att ta väl hand om dig själv – både medicinskt och genom dina levnadsvanor – så att du kommer stärkt ur den.

Avslutningsvis: Med rätt kombination av medicinsk behandling, anpassad kost, måttlig motion, regelbunden avslappning och tät medicinsk uppföljning kan du framgångsrikt få kontroll över hypertyreosen. Varje liten del hjälper dig att må bättre och stödja kroppen på vägen mot återhämtning. Sköldkörteln är ett organ med en fantastisk återhämtningsförmåga – ge den den tid och det stöd den behöver. Chanserna är mycket goda att du snart är i balans igen.

Viktig information: De nämnda åtgärderna är avsedda att stödja och komplettera den konventionella medicinska behandlingen. De ersätter under inga omständigheter den behandling som läkaren rekommenderar. Sök alltid läkare om symtomen är ihållande eller allvarliga.

1. Zheng, H. et al. (2018). Effects of Selenium Supplementation on Graves’ Disease: A Systematic Review and Meta-Analysis. International Journal of Endocrinology, 2018:3763565. DOI: 10.1155/2018/3763565 (Metaanalys: Intag av selen sänker fT4/fT3 och höjer TSH på kort sikt vid Graves sjukdom)
2. Benvenga, S. et al. (2001). Usefulness of L-carnitine, a naturally occurring peripheral antagonist of thyroid hormone action, in iatrogenic hyperthyroidism: A randomized, double-blind, placebo-controlled clinical trial. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 86(8), 3579-3594. DOI: 10.1210/jcem.86.8.7747 (Studie: L-karnitin minskade symtomen på hypertyreos och förbättrade muskelstyrkan samt bentätheten)
3. Beer, A.-M. et al. (2008). Lycopus europaeus (Gypsywort): effects on the thyroidal parameters and symptoms associated with thyroid function. Phytomedicine, 15(1-2), 16-22. DOI: 10.1016/j.phymed.2007.11.001 (Öppen pilotstudie: Extrakt av strandklo minskade hjärtklappning och stabiliserade sköldkörtelvärdena vid lindrig hypertyreos)
4. Kawara, R. S. M. et al. (2024). Melissa officinalis extract palliates redox imbalance and inflammation associated with hyperthyroidism-induced liver damage by regulating Nrf2/Keap-1 gene expression in γ-irradiated rats. BMC Complementary Medicine and Therapies, 24:71. DOI: 10.1186/s12906-024-04370-z (Djurstudie: Extrakt av citronmeliss sänkte T3/T4-nivåerna och förbättrade levervärdena hos råttor med hypertyreos)
5. Bashar, M. A. & Begam, N. (2020). Role of dietary factors in thyroid disorders – Current evidences and way forwards. Thyroid Research and Practice, 17(3), 104-109. DOI: 10.4103/trp.trp_7_20 (Översikt: Kostfaktorer vid sköldkörtelsjukdomar – evidensen är starkast för ett tillräckligt intag av jod och selen; underlaget för andra faktorer (soja, gluten etc.) är begränsat)
6. Farebrother, J. et al. (2019). Excess iodine intake: sources, assessment, and effects on thyroid function. Annals of the New York Academy of Sciences, 1446(1), 44-65. DOI: 10.1111/nyas.14041 (Översikt: Mycket höga intag av jod kan utlösa hypertyreos hos predisponerade personer – Jod-Basedow-effekten uppträder särskilt efter tidigare jodbriststruma)
7. Tonstad, S. et al. (2015). Prevalence of hyperthyroidism according to type of vegetarian diet. Public Health Nutrition, 18(8), 1482-1487. DOI: 10.1017/S1368980014002183 (Adventist Health Study 2: Veganer hade 52 % lägre risk för hypertyreos än allätare – en indikation på möjliga skyddande effekter av växtbaserad kost)
8. Pang, B. et al. (2024). Association between serum vitamin D level and Graves’ disease: a systematic review and meta-analysis. Nutrition Journal, 23:60. DOI: 10.1186/s12937-024-00960-2 (Metaanalys: Patienter med Graves sjukdom hade signifikant lägre D-vitaminnivåer än friska personer; D-vitaminbrist skulle kunna öka risken för Graves sjukdom)
9. Blum, M. R. et al. (2015). Subclinical thyroid dysfunction and fracture risk: a meta-analysis. JAMA, 313(20), 2055-2065. DOI: 10.1001/jama.2015.5161 (Metaanalys av 13 kohorter: Redan subklinisk hypertyreos ökar risken för höftfrakturer och frakturer totalt med cirka 30 % – betydelsen av osteoporosprevention)
10. Burch, H. B. & Cooper, D. S. (2015). Management of Graves Disease: A Review. JAMA, 314(23), 2544-2554. DOI: 10.1001/jama.2015.16535 (Aktuell översiktsartikel om behandling av Graves sjukdom: beskriver läkemedelsbehandling, radiojodbehandling och kirurgiska alternativ samt komplikationer; betonar även patientinformation och täta kontroller)
11. Vonhoff, C. et al. (2006). Extrakt av Lycopus europaeus L. minskar hjärtrelaterade tecken på hypertyreos hos råttor. Life Sciences, 78(10), 1063–1070. DOI: 10.1016/j.lfs.2005.06.014 (Experimentell studie: Lycopus-extrakt minskade hjärtfrekvens, blodtryck och hjärthypertrofi hos tyroxinbehandlade råttor – en effekt liknande den hos en betablockerare)